Behind the scenes
Sitter och funderar på hur mitt liv blev till slut. Det är ju såå långt ifrån över men ändå! På bara så kort tid har det förändrats på så många sätt.
Tänk, imorgon är det 4 år sedan Andreas sprang fram över dansgolvet på Opera å kysste mig. Då var jag så full att jag inte ens visste vem det var som hoppade på mig sådär.. men jag hängde ändå med på noterna! haha.. Vi hade smsat några veckor innan men aldrig träffats. Om sanningen ska fram tyckte jag att Ante verkade lite konstig.. Men senare när Opera stängde sa han, å detta är såå romantisk!! "Ska du med eller?"
Jag följde med upp till Tommy där han då bodde. Spydde ner hela Tommys ytterdörr, fick en alldeles för stor t-shirt att sova i sen sov jag. Som en stock.
Men ändå, trots denna hemska och pinsamma alkoholpåverkade kväll fortsatte vi att träffas i 6 månader. Då vår första prövning sattes på prov.. men vi did it! Kärlek övervinner allt? Ja, det tror jag. För även hur struligt jag och Ante haft det tidigare råder det inga tvivel om att vi alltid älskat varandra.
Efter måångaa bråk, knivkastning, väskpackningar, kraschade datorer å jaa, listan är lång! Haha.. så sitter vi här nu.. 4 år senare. Lyckliga, kära och oövervinnliga! Och sist men absolut inte minst, med den vackraste lilla pojke man kan tänka sig. =D
Och jag är så lycklig som man bara kan bli.
Visst, jag har ett hemskt humör som jag typ, jämt försöker bota men det går faktiskt bättre nu. Jag kan faktiskt fortfarande skylla på hormonerna.
Allt är bara så perfekt. Det spelar egentligen ingen roll att vi varken är ekonomiskt oberoende eller perfekta. För så länge vi har varandra så klarar jag mig. Oj, så klyschigt det lät. Men så är det.
Så, imorgon firar vi 4 år. Och Andreas vet inte ens om det. Om han nu inte mot förmodan tänkte överaska mig med något.. men det tror jag inte. Det är så genomskinligt när han ska överaska, det syns på honom på långa vägar.
Han har nog helt enkelt glömt! Men vet ni! Det gör mig ingenting, överhuvudtaget.
Detta hade jag ältat månader om det var förr. Men inte nu.. Jag ska helt enkelt bara gå å påminna honom! :-)
Tänk, imorgon är det 4 år sedan Andreas sprang fram över dansgolvet på Opera å kysste mig. Då var jag så full att jag inte ens visste vem det var som hoppade på mig sådär.. men jag hängde ändå med på noterna! haha.. Vi hade smsat några veckor innan men aldrig träffats. Om sanningen ska fram tyckte jag att Ante verkade lite konstig.. Men senare när Opera stängde sa han, å detta är såå romantisk!! "Ska du med eller?"
Jag följde med upp till Tommy där han då bodde. Spydde ner hela Tommys ytterdörr, fick en alldeles för stor t-shirt att sova i sen sov jag. Som en stock.
Men ändå, trots denna hemska och pinsamma alkoholpåverkade kväll fortsatte vi att träffas i 6 månader. Då vår första prövning sattes på prov.. men vi did it! Kärlek övervinner allt? Ja, det tror jag. För även hur struligt jag och Ante haft det tidigare råder det inga tvivel om att vi alltid älskat varandra.
Efter måångaa bråk, knivkastning, väskpackningar, kraschade datorer å jaa, listan är lång! Haha.. så sitter vi här nu.. 4 år senare. Lyckliga, kära och oövervinnliga! Och sist men absolut inte minst, med den vackraste lilla pojke man kan tänka sig. =D
Och jag är så lycklig som man bara kan bli.
Visst, jag har ett hemskt humör som jag typ, jämt försöker bota men det går faktiskt bättre nu. Jag kan faktiskt fortfarande skylla på hormonerna.
Allt är bara så perfekt. Det spelar egentligen ingen roll att vi varken är ekonomiskt oberoende eller perfekta. För så länge vi har varandra så klarar jag mig. Oj, så klyschigt det lät. Men så är det.
Så, imorgon firar vi 4 år. Och Andreas vet inte ens om det. Om han nu inte mot förmodan tänkte överaska mig med något.. men det tror jag inte. Det är så genomskinligt när han ska överaska, det syns på honom på långa vägar.
Han har nog helt enkelt glömt! Men vet ni! Det gör mig ingenting, överhuvudtaget.
Detta hade jag ältat månader om det var förr. Men inte nu.. Jag ska helt enkelt bara gå å påminna honom! :-)
Trackback