Back to the studies
Gah, på måndag börjar jag plugga igen, efter ett häärligt sommarlov. Känns både och. Ska bli skönt med vardag men känslan av att aldrig vara ledig längtar jag inte efter. Att hela tiden få dåligt samvete om man läser en vanlig bok, ser tv, städar, umgås med familjen på helgen. Ja, det är inge kul alls. Men jag ska göra annorlunda det här året. Nu ska jag verkligen anstränga mig under veckodagarna, få mycket gjort när Love är i förskolan och sen njuta av helgen till fullo. Och jag tänker tillåta mig själv att läsa en vanlig bok på kvällarna, faktiskt!
Jaja, nog om det. Jag har precis duschat och ska strax hämta min fina underbara prins som är på förskolan, han sista dag för denna vecka. Så nu inleder vi vårt helgmys <3 Vet inte riktigt vad vi ska hitta på i helgen, hade velat åka till Laddon men Andreas måste ut till koskats åtminstone en dag. Vi har nämligen bestämt oss, situationen har blivit ohållbar. Tyson ska till himmlen. Även det blandade känslor. Kan inte ens tänka på det.. Vill inte göra det, såklart. Men det funkar inte som det är nu! Det funkar verkligen inte. Han mår inte bra, vi mår inte bra, han får inte det han behöver och jag går runt och är sur och irriterad jämt. Så ska det inte vara. Vi kan inte längre lämna Tyson ensam hemma, han får upp dörren även om den är låst samt att han har börjat kissa inne, ylar och skäller och river sönder dörren, totalt. När man väl är hemma med honom går han bara runt ocvh gnäller, är orolig hela tiden, slappnar aldrig av. Ute drar han i kopplet tills jag tror att min hand ska lossna, han ä aggresiv mot hanhundar, morrar och reser ragg. Han släpper tonvis med hår, och han är så extremt understimulerad. Men mer än vad vi gör nu kan han inte få. Jag kan inte vara ute och gå med honom 3 timmar varenda dag, det går inte. En timme om dagen, absout med det hjälper inte. Det har vi redan försökt med i 5 år. Det räcker inte för honom.
Hmm.. det känns som att jag barta försöker övertyga mig själv om alla problem som finns. Eller rättfärdiga det vi skja göra. Ursch, tycker det känns för jävligt. Kan inte ens se honom i ögonen längre. Vi är hemska människor, men vi måste göra det.
Puuuuuuuuh, en aning bättre känner jag mig nu. Nu måste jag klä mig så jag får hem älsklingen nån gång!
Trackback