Delade känslor
Ah äntligen är jag klar med min examinationsuppgift jag dragit ut på så länge så länge. Nu är denna kurs avslutad, för min del åtminstone så jag har ingenting att göra nu fören på Tisdag. Då vi siktar mot Luleå för ännu en innevecka, Känns både roligt och tråkigt/jobbigt att fara iväg sådär länge, en hel vecka.
Att vara mamma är ju det underbaraste som finns, att umgås med Love är det absolut bästa jag vet och jag vill inte gå en dag utan att få pussa och gosa med min fina pojke. Samtidigt tycker jag att det kan vara lite kul när vi åker iväg, Jag, Rebecka och Bodil. Vi växlar mellan å prata om viktiga saker såsom skolarbete och barnuppfostran till gud vet vad. Vi shoppar, vi äter på max och bara är helt enkelt. Jag tycker faktiskt att det kan vara lite skönt att komma hemifrån en stund, det tror jag bara är någonting alla egentligen tycker. Man måste få lite egentid och utrymme.
Men att vara borta en hel jäkla vecka tycker jag blir jobbigt. När onsdagen har kommit saknar jag min Love så fruktansvärt. Undrar vars han tror att jag egentligen är när jag bara försvinner sådär och inte kommer hem ens till middagen. Just det oroar jag mig för.. vad han egentligen tänker. För någonting tänker han ju.. såklart. ÄVEN fast han "bara" är ett½ år. Jag blir mest bara mer oroad då jag funderar över vad han tänker.. för han förstår ju inte att jag ska vara borta mellan tisdag och fredag t.ex.
Ska föröska skypa med han på kvällarna.. då förstår han åtminstone att jag är nånstans.
Lillpojken. Gud vad jag älskar han. Världens vackraste lillhjärta.
Att vara mamma är ju det underbaraste som finns, att umgås med Love är det absolut bästa jag vet och jag vill inte gå en dag utan att få pussa och gosa med min fina pojke. Samtidigt tycker jag att det kan vara lite kul när vi åker iväg, Jag, Rebecka och Bodil. Vi växlar mellan å prata om viktiga saker såsom skolarbete och barnuppfostran till gud vet vad. Vi shoppar, vi äter på max och bara är helt enkelt. Jag tycker faktiskt att det kan vara lite skönt att komma hemifrån en stund, det tror jag bara är någonting alla egentligen tycker. Man måste få lite egentid och utrymme.
Men att vara borta en hel jäkla vecka tycker jag blir jobbigt. När onsdagen har kommit saknar jag min Love så fruktansvärt. Undrar vars han tror att jag egentligen är när jag bara försvinner sådär och inte kommer hem ens till middagen. Just det oroar jag mig för.. vad han egentligen tänker. För någonting tänker han ju.. såklart. ÄVEN fast han "bara" är ett½ år. Jag blir mest bara mer oroad då jag funderar över vad han tänker.. för han förstår ju inte att jag ska vara borta mellan tisdag och fredag t.ex.
Ska föröska skypa med han på kvällarna.. då förstår han åtminstone att jag är nånstans.
Lillpojken. Gud vad jag älskar han. Världens vackraste lillhjärta.
Trackback